Mycket har förändrats under dom här veckorna som har gått under 2009 och på jullovet. För mycket, jag kan erkänna, att jag känner mig avundsjuk, på alla mina närmsta vänner (ni vet vilka ni är). Ni har killar, har gjort det mesta, typ allt? :O jag, har aldrig haft en kille, alltså inte gjort ett skit. Och det får mig att säga
endel saker jag inte menar, men som sagt, jag erkänner jag känner mig avundsjuk.
Endel säger att det är bara att acceptera, visst, jag har accepterat det i ett år nu, Jag har redan mist en bästavän, PGA det jag sagt. Man kan
väll säga att jag vill ha det som förut, du och jag mot världen. Men folk förändras, träffar nya personer. En
MYCKET nära vän, eller syster kanske man säger, har sagt att jag måste öppna mig mer. Vilket jag har kommit rätt långt med, fast, jag är bara på andra trappsteget.
Första Trappsteget: Träffa nya vänner genom vänner
Andra Trappsteget: Öppna dig för dom, prata med dom
Tredje Trappsteget: Slå dom inte, utan acceptera dom som om dom var din bästavän
Fjärde Trappsteget: Umgås med han/hon själv, utan någon kompis med
Resten av trappstegen, är upp till en själv!
Man kan väll säga att, om man försöker kan man lyckas, men om man inte gör något åt saken så kommer man ingen vart. Det gäller att testa sig fram, men jag vet hur det känns att få hjärtat krossat. Jag kan erkänna, att jag är rädd att det ska hända igen, det tog hårt, när han sa dom där orden man inte ville höra. Jag har kommit över det, visst det tar ett tag, men det finns så många andra boys därute, eller färskt kött kanske man ska säga. Och det har tre väldigt nära vänner sagt. Jag tror att jag har satsat mer på vänner än på att skaffat en kille, För mig betyder vänner mer än att ha en pojkvän. En underbar vän har sagt att jag förtjänar att ha en pojkvän, men jag vet inte om jag vill. Jag har mina vänner, och det räcker gott och väl! <'3