jag orkar inte sjunka så lågt, som personen jag höll närmast!

När man tror att man står personen nära, när man har gjort allting för den personen så spottar personen en rakt i ansiktet. Man gjorde allt för personen, men man fick inget tillbaka. Man gjorde saker man inte äns ville göra, man for på olika ställen men man ville egentligen inte. Tror ni inte att man känner sig uttnyttjad, och allt var visst mitt fel, inte personens. Jag vet inte vem man ska lita på, vars man ska ta vägen. Men att gå och säga att man har bråkat till halva världen är ju inte så schysst, jag sa det bara till Lydia och Emilia. Ändå får man ta på sig all skuld. Vilket jag gjorde, bara för att jag inte orkade bråka om det. menmen, saker och personer förändras. Ditt val inte mitt!

vad fan ska man tro egentligen? Alla bara ljuger, hela jävla tiden, snackar skit. Jag blir så jävla less, fan alltså. Det är då inte bara mitt fel och det är då ett som är säkert. Man bråkar alltid någon gång och man kan egentligen inte stänga ute folk bara för att man bråkar med dom. Så jävla patetiskt. Jag börjar bli less på precis allt. Orkar fan inge mer!!!