åsa asplundh!

Åsa, storasystern jag aldrig fick. Jag må bara ha känt dig i max 5 år, men det känns som hela livet. Vi har gjort allt tillsammans, förutom något snuskigt då! <'3 Du är den som man verkligen kan snacka med, och jag saknar det. Jag saknar sommaren, då det var du och jag mot alla muppar i världen. På bara en sommar (10 veckor) var vi överallt, gjorde allt, det kändes som om det aldrig skulle ta slut. Men det gjorde det, och jag saknar det som fan! Jag älskar dig, och det vet jag att du vet. Jag ska vara helt ärlig, så vet jag inte om jag hade varit den personen jag är idag ifall inte du fanns. Du hjälper mig när det är som värst, när allt verkligen går åt helvette. Snart är det sommar igen, och då börjar allt om igen. JAG LÄNGTAR! <'3 jag behöver dig, och jag menar det.


Visst, vi har våra motgångar, så allt går åt helvette, men vi löser det, även om det tar sin tid. Tack vare dig, så står jag kvar med båda fötterna på jorden, och jag klarar av att vara den jag är, åtminstone försöka. Lämna mig aldrig, för då kommer jag gå av i två delar.

Vänner kan man alltid byta. Systrar har man för alltid.

Därför lär vi oss att acceptera varandra som vi är.

Bra sidor och dåliga. Det är skönt.